Dutch Baroque Era Painter, ca.1625-1679 Daily life was Jan Steen's main pictorial theme. Many of the genre scenes he portrayed are lively to the point of chaos and lustfulness, even so much that a Jan Steen household, meaning a messy scene, became a Dutch proverb (een huishouden van Jan Steen). Subtle hints in his paintings seem to suggest that Steen meant to warn the viewer rather than invite him to copy this behaviour. Many of Steen's paintings bear references to old Dutch proverbs or literature. He often used members of his family as models. Jan Steen painted also quite a few self-portraits, in which he showed no tendency of vanity. Steen did not shy from other themes: he painted historical, mythological and religious scenes, portraits, still lifes and natural scenes. His portraits of children are famous. He is also well known for his mastery of light and attention to detail, most notably in textiles. Steen was prolific, producing about 800 paintings, of which roughly 350 survive. Steen's work was valued much by contemporaries and as a result he was reasonably well paid for his work. He did not have any students, but his work proved a source of inspiration for many painters.  Related Paintings of Jan Steen :. | Celebrating the Birth | Grace Before Meat | Bathsheba afther the bath | The Toilet | Self-portrait. |
Related Artists:
Jan Wijnants
Dutch, born circa 1635-1684,was a Dutch painter of the Baroque era. He was the son an art dealer also named Jan Wijnants. After his mother's death, his father remarried Maria Jans van Stralen, widow of Jasper Jaspersz van Heemskerck, and mother of the painter Egbert Jaspersz van Heemskerck, making Wijnant and Van Heemskerck stepbrothers. Wijnants was active in Haarlem until 1660, after which he moved to Amsterdam. Wijnants is primarily known for his landscapes and paintings featuring topography. Adriaen van de Velde trained in his studio and his style later had influence on the English artist, Thomas Gainsborough.
Vincenzo Campi
Vincenzo Campi (c. 1536 - 1591) was an Italian painter of the Renaissance from Cremona. His style merges Lombard with Mannerist styles, however, unlike his siblings, he is known for a series of canvases, mostly painted after 1570s [1], displaying genre scenes and local produce. Many set at a food store front of some sort. At the time, this type of paintings were uncommon in Italy, and more common in Netherlands, as exemplified by the canvases of Joachim Beuckelaer. In Cremona, his extended family was the main artistic studio of his time. Giulio Campi and Antonio Campi were reportedly half-brothers, while Bernardino Campi was a distant relative. All were active and prominent local painters. In 1586-1589, he and his brother Antonio completed paintings for the church of San Paolo Converso in Milan.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.